För två år sedan räcktes stafettpinnen för att stå värd för konferensen Högskola och Samhälle i Samverkan (HSS) över från Malmö Universitet till Högskolan Väst. Då satt vi var och en hemma vid varsin dator och följde konferensen digitalt, vi var mitt uppe i pandemin som gjorde att vi var mer vana vid att se människor i små rutor på datorskärmen än fysiskt.
Konferensen anordnas vartannat år och samlar deltagare från akademi, näringsliv, offentlig sektor, politik och civilsamhälle. Syftet är att diskutera de stora samhällsutmaningar vi möter och hur vi tillsammans kan ta oss an dem för att skapa ett mer hållbart samhälle. Förra veckan gick konferensen av stapeln på Högskolan Väst och vi fick äntligen mötas fysiskt igen. Vi kunde skaka varandras händer, presentera oss och ibland också titta lite försiktigt på varandra och säga ”jo, men visst har vi setts digitalt vid något tillfälle”.
Årets konferens hade temat Working Together, Learning Together, Living Together. Vi fick ta del av både inspirerande föreläsningar och panelsamtal om hur vi på bästa sätt samverkar för att möta de utmaningar som vi står inför, allt från stora samhällsutmaningar till mer lokala eller regionala utmaningar. Ni kan se en film och läsa mer om de olika programpunkterna här.
Att få möjlighet att samtala om hur samverkan mellan akademi, offentlig sektor och näringsliv ser ut i andra delar av landet inspirerar både till nya idéer och infallsvinklar om hur samverkan mellan Högskolan Väst och kommunerna i regionen kan utvecklas och stärkas.
Själv hade jag bland annat förmånen att lyssna till ett intressant panelsamtal med titeln Forskning som grund för politiska beslut. I samtalet som modererades av Gustav Bohlin från Vetenskap & Allmänhet deltog Johan Hultberg, riksdagsledamot för Moderaterna, Bijan Zainala, regionpolitiker för Socialdemokraterna, Fredrik Sunnermark, lektor i idéhistoria på Högskolan Väst och Josefine Jacobsson, internationell utredare på Jämställdhetsmyndigheten.
Under samtalet diskuterades bland annat att politiken behöver vetenskapen för sitt beslutsfattande, både som ett underlag till beslut och för att legitimera de beslut som fattas. Det politiska uppdraget innebär att balansera olika målkonflikter och där blir den vetenskapliga kunskapen viktig. Forskning ses ofta som objektiv men så snart forskningen ”släpps ut i verkligheten” så blir den på ett eller annat sätt politisk. Inom akademin diskuteras ibland balansgången mellan att vara expert och aktivist, där vissa forskare väljer att vara mer aktivister medan andra väljer att inte vara det. Bijan Zainala nämnde att han under sin tid som aktiv inom politiken hade sett en förflyttning där det förr var vanligare att forskare var aktiva i samhällsdebatten än vad som är fallet idag. Samtalet fortsatte i en diskussion om hur debattklimatet har hårdnat och att hat och hot mot dem som deltar i debatten har ökat. Fredrik Sunnermark berättade att det är många forskare som inte vågar, eller orkar, vara aktiva i samhällsdebatten av den anledningen något som Josefine Jacobsson instämde i och beskrev att det också är vanligare att kvinnliga forskare inte vågar delta i debatten. Johan Hultberg nämnde att det är viktigt att komma ihåg att det ofta inom politiken råder ganska stor konsensus och att man inom politiken kan ha bra samtal från höger till vänster. Hela panelen var överens om att vi alla har ett ansvar för hur debatten förs i samhället, att vi kan ha hårda debatter utan att ta ära och heder av varandra. Något alla i panelen också var överens om var vikten av platser där forskning/akademi och politik/samhälle kan mötas och både samverka och dela kunskap och erfarenheter med varandra.
Det är ingen nyhet men det blev än mer tydligt under konferensen att samverkan mellan olika aktörer är helt nödvändig för att vi skall kunna ta oss an de utmaningar vi möter. Samverkan kan ibland vara utmanande, men utbyte av erfarenheter och kunskap under konferenser som denna gör att vi lär oss och utvecklas. Vi blir bättre på att skapa de strukturer och den miljö som behövs för att samverkan skall lyckas. Den starkaste känslan som jag tar med mig från konferensen är att vi tillsammans både har kunskapen och styrkan att möta de samhällsutmaningar som vi gemensamt står inför.
Johanna Eliasson, verksamhetsledare för Kommunakademin Väst