22 barn i årskurs 3 uppmanades att rita var sin bild av en polis, en brandman och en målare. 17 av dem målade en manlig polis, lika många målade en manlig målare och alla 22 målade en manlig brandman. Barnen hade alltså redan klara idéer om vilket kön som ska utföra de här yrkena.

Studie- och yrkesambitioner påverkas av social bakgrund och kön

Barns yrkesambitioner är starkt formade och begränsade av könsstereotyper, socioekonomisk bakgrund, samt de yrken de känner till redan som mycket unga barn (5–6 år). Tyvärr verkar dessa uppfattningar allt som oftast cementeras under skolgången, snarare än utmanas. Dessa faktorer kommer därmed att påverka i vilken grad de anstränger sig under vissa lektioner och kurser i skolan, det program de väljer på gymnasiet, den utbildning de väljer att studera på högskolan och de jobb de till slut ”hamnar på” i livet.[1]

Vad kan man göra?

Att göra en koppling mellan vad barn får lära sig i grundskolan och de jobb de en dag kan komma att ha är inte alltid enkelt. Kanske allra svårast för de barn som kommer från utsatta områden med hög arbetslöshet etc. Dock, att börja tidigt med studie- och yrkesaktiviteter i skolan kan vara ett sätt för att bredda och höja barns framtidsambitioner. Beläggen för att det hjälper barn att träffa yrkesambassadörer för att se betydelsen och relevansen med studier i skolans olika ämnen är faktiskt omfattande. Yrkesambassadörer från olika yrken kan också spela en nyckelroll för att ge barn förebilder och för att bryta ned stereotypa tankar kring kön och etnicitet kopplade till olika yrken, och på så vis bidra till att barn i unga år inte börjar utesluta olika yrkesalternativ för sig själva.[2]

Detta gjorde vi!

Vi bjöd in tre kvinnor som arbetar som polis, brandman respektive målare – för att träffa elever i en klass i årkurs 3 på skolan i Hällevadsholm. Men innan dessa tre yrkesambassadörer trädde in i klassrummet bad vi de 22 eleverna att rita var sin en bild av en polis, en brandman och en målare. De skulle också namnge figurerna de målade. 17 av 22 elever målade en manlig polis, lika många en manlig målare och 22 av 22 elever målade en manlig brandman. Barnens teckningar visade alltså att barnen redan 9–10 år gamla har klara idéer om vilket kön som ska utföra dessa yrken.

Barnen tillfrågades sedan om de skulle vilja träffa verkliga versioner av sina teckningar. Svaret blev ett rungade JA! In i klassrummet klev då Emma (polis), Helena (brandman) och Tatiana (målare) i fulla yrkesmunderingar. Emma i stilig polisuniform, Helena i rökdykardräkt med syrgastuber och hjälm med visir och sist men inte minst Tatiana med målaställ och hink med färg och målarpenslar.

Elevernas reaktioner?

En kille ropar: ”Det stämmer inte!”

”Vad är det som inte stämmer?” frågade vi som höll i övningen.

Killen svarar: ”färgerna”.

En av flickorna korrigerar honom: ”De är ju kvinnor!”

Efter en stunds stillsam förvåning haglade frågorna till våra yrkesambassadörer. Barnen hade verkligen frågor om allt: ålder, utrustningen, pistolen, brandbilen och penslarna mm. Vi delade också upp klassen i tre lika stora grupper så att barnen kunde få komma yrkesambassadörerna lite närmare, och se och känna på verktyg och utrustning.

Vad har lektionen för effekt?

Vi kan svara på hur eleverna upplevde den i stunden. WOW! Det är inte svårt att gissa att föräldrarna fick höra om en alldeles ovanlig skoldag vid hemkomsten. Om fler av tjejerna i denna klass kommer att välja att bli polis, brandman eller målare får vi återkomma med svar på om en så där 10–20 år!

[1] Chambers, N. Kashefpakdel, E. Rehill, P. Percy, C (2018). Drawing the Future. Education & Employers. [2] Ibid